|
Debattartikel publicerad i Västerbottens-Kuriren 18 mars 2003
Ny kurs för Nydalaområdets framtid
Friluftslivet runt Nydalasjön kan knappast bli rörligare
– de pittoreska
stugorna behöver inte rivas
Stugorna kring Nydalasjön är på väg att försvinna till följd av ett 20 år gammalt kommunalt
beslut. Någon kulturhistorisk inventering har aldrig gjorts: man river helt utan
att veta vad som försvinner.
Motivet sägs vara att främja det rörliga friluftslivet. Men vet kommunen egentligen vad det
rörliga friluftslivet tycker? 1 500 personer har protesterat mot rivningarna
genom en namninsamling som genomförts vid Nydala och på Mariehem. Den
stugbebyggelse som idag finns kvar är inget hinder utan en tillgång som måste
tas till vara. Det skriver Nätverket för Nydalas nyttjare i detta debattinlägg.
Undertecknade är sedan många år tillbaka trogna besökare vid Nydalasjön. Vi promenerar, cyklar,
paddlar, åker skidor och skridsko, grillar korv och solar. Vi trivs där. En
viktig anledning är den stugbebyggelse som inramar sjön och som ger området liv
och karaktär. Bäst ser man stugorna längs den nordöstra stranden, där cykelvägen
passerar mellan sjön och raden av pittoreska sommarparadis. Vintertid, när man
färdas på isen, upptäcker man att det finns pärlor också vid andra delar av
sjön.
Genom åren har området emellertid utarmats. Det är oklart hur länge stugorna får vara kvar, och
en del stugägare vill därför inte satsa på underhåll. Vissa stugor har lösts in
av kommunen och därefter på kort tid förfallits och förfulats. Exempel är den en
gång så imponerande Sjödala med sin tidstypiska glasveranda och den charmiga
Holken i nationalromantisk stil. Bristen på tillsyn har uppmuntrat vandaler som
krossat rutor och slagit sönder inredningen. Andra stugor har kommunen låtit
bränna ned eller riva, med följd att tidigare vackra och öppna tomter invaderats
av gräs och sly.
Det har varit tråkigt att föja denna utveckling. Ingen besökare, vare sig turister eller
friluftsälskande umebor, kan glädjas åt förfallet, vandalismen och
igenväxningen.
Anledningen till att stugorna kring Nydalasjön försvinner en efter en är den
stadsplan som antogs av
kommunfullmäktige 1981. Staden växte, behovet av rekreationsområden ökade och
sjöns stränder skulle göras tillgängliga för det rörliga friluftslivet. Därför
bestämde man att all fritidsbebyggelse på sikt skulle bort.
Någon kulturhistorisk inventering av Nydalaområdet har emellertid aldrig gjorts. Man
river alltså utan att veta vad det är som försvinner. Faktum är att en av
stugorna vid Nydalasjön tillkom 1898 i samband med att sjön skulle bli
vattenreservoar för den växande staden. Övriga stugor har byggts från 1919 och
framåt, och vissa har aldrig genomgått någon större ombyggnad. Det är uppenbart
för var och en som är bekant med området att här finns kulturhistoriska värden.
Samhällsbyggnadskontoret låter Västerbottens museum yttra sig över ansökningarna
om rivningslov, men tar ingen hänsyn till utfallet. Den gångna sommaren brändes
en stuga ned trots att museet avstyrkt.
I Stockholm räddades Söderkåkarna i sista stund. Nu skulle ingen komma på tanken att riva dem. Även i
Umeå har vi fortfarande chansen att ta vårt förnuft till fånga och bevara våra
egna kåkar!
Frågan är: för vems skull rivs egentligen stugorna? Friluftslivet vid Nydalasjön kan knappast bli
rörligare än vad det är idag. Området är mycket intensivt utnyttjat, sommar som
vinter. Den spillra av stugbebyggelse som idag finns kvar står uppenbarligen
inte i vägen för friluftslivet.
Vi som utgör det rörliga friluftslivet vill inte acceptera att området ska förstöras i vårt namn!
Vi är många som tycker så. Sensommaren 2002 inleddes en namninsamling med krav
på att kommunen tills vidare ska låta bli att riva stugor vid Nydalasjön.
Listorna har suttit uppe på den akut hotade stugan Holken och i butikerna på
Mariehem. Någon mer aktiv insamling har inte bedrivits. Trots detta har
gensvaret varit överväldigande. Till dags dato har mer än 1 500 personer skrivit
på. Vår aktion har nästan enbart mötts av positiva reaktioner. Ytterst få har
uttalat något stöd för kommunens rivningspolitik.
Nu håller Samhällsbyggnadskontoret på att ta fram en skötsel- och utvecklingsplan för
Nydalaområdet. Det innebär en gyllene chans att ta ut en ny kurs för
Nydalaområdets framtid!
Vi vill föreslå
följande strategi:
-
Sköt om de tomter som redan står tomma. Det är i första
hand dessa ytor som bör användas för eventuella nya grillplatser eller andra
anläggningar.
-
Bevara de stugor som kommunen löst in. Umeborna har säkert många idéer om vad de skulle kunna
användas till, om någon vill lyssna. Om kommunen inte själv har råd att rusta
upp stugorna bör de snarast arrenderas ut till privatpersoner med intresse för
byggnadsvård. Det är bråttom
– förfallet går fort!
-
Ge övriga stugägare och arrendatorer en tidsfrist. Bestäm till exempel att ingenting
ytterligare kommer att rivas under de närmaste tio åren. Ålidhems församling
fick 2001 en sådan tidsfrist för Kyrkstugan vid sjöns sydöstra strand, och tack
vare detta har stugan byggts ut och öppethållandet ökats. Även övriga stugägare
behöver en sådan morot för att våga satsa pengar på att hålla hus och tomter i
skick.
-
Genomför under tiden en kulturhistorisk inventering. Med denna som grund fastställs vilka
stugor som bör bevaras för all framtid.
Nu eller aldrig måste kommunen börja arbeta för att bevara den attraktiva kombination av natur-
och kulturvärden som gör Nydalaområdet så populärt. Endast på detta sätt kan man
verkligen tillgodose det rörliga friluftslivets intressen!
Nätverket för Nydalas nyttjare
genom
Mats Hellgren
Gudrun Norstedt
Cajsa Åkesson
|