Debattartikel publicerad i Västerbottens-Kuriren 14 september 2010

S, V och Nydalastugorna

Snart har ännu en mandatperiod gått till ända utan att frågan om Nydalastugorna fått någon lösning. Socialdemokrater och vänsterpartister tycks sakna politisk vilja att bevara de kulturhistoriskt intressanta stugorna. Det kommande valet kan därför bli ett ödesval för stugorna – vilket är paradoxalt, eftersom de tillkom till följd av socialdemokraternas folkhemspolitik i början av förra seklet.

Nätverket för Nydalas nyttjare bildades 2002 av några av områdets flitiga besökare. Vi hade fått veta att stugorna skulle rivas för att de ansågs hindra det rörliga friluftslivet. Men vi utövade ju ständigt och jämnt rörligt friluftsliv i området, och vi blev inte alls hindrade av stugorna. Tvärtom! De gamla, enkla stugorna bidrog i allra högsta grad till att vi trivdes i Nydalaområdet. De var en tillgång.

Var det bara vi som tyckte så? Vi startade en namninsamling där vi bl.a. krävde att kommunen skulle avvakta med att riva stugorna samt att en kulturhistorisk inventering skull genomföras. Det blev snart uppenbart att de flesta andra som rörde sig i Nydalaområdet hade samma syn på saken. I juni 2004 hade vi samlat in över 5 800 namn, som överlämnades till kommunen.

Detta ledde till att kommunen gav Västerbottens museum i uppdrag att göra en kulturhistorisk inventering. Slutsatsen blev att ”den gamla stugmiljön fortfarande bibehållit en genuin karaktär som är värdefull att bevara.” Av de totalt 64 stugorna placerades 25 i klass I (högsta bevarandevärde) och 22 i klass II.

Tidigare i år lade Umeå kommuns tjänstemän ett förslag till fördjupad översiktsplan där äntligen stugornas bevarandevärde togs upp. Man skriver att stugmiljön har ”en genuin karaktär som kan vara värd att bevara”, och att en detaljplan måste tas fram för att styra stugornas fortsatta användning och utveckling.

Åtta års ideellt arbete har således givit resultat. Kommunen har lyssnat både på folket och på byggnadsantikvarisk expertis. I nätverket har vi tyckt att det har varit fantastiskt att vi som vanliga enkla medborgare kunnat påverka utvecklingen!

Men så togs förslaget till fördjupad översiktsplan upp i byggnadsnämnden i slutet av juni. Då röstade socialdemokraterna och vänsterpartiet emot den viktiga skrivningen om att en detaljplan skulle utarbetas för stugorna kring Nydalasjön. Frågan kommer att avgöras i fullmäktige, men om mandatfördelningen inte förändras i och med valet kommer det uppenbarligen inte att bli någon detaljplan.

Vad innebär det? Jo, att den gamla stadsplanen för Nydalasjön, som antogs 1981, även fortsättningsvis kommer att gälla som detaljplan. I den står det att stugorna ska rivas. Efter åtta års diskussioner kring stugornas framtid är vi alltså plötsligt tillbaka där vi började.

Flera ledande socialdemokrater har målat upp ett skräckscenario som går ut på att en detaljplaneläggning innebär att de stugägare som har tillräckligt mycket pengar kan göra precis vad de vill. Nydalasjön kommer att bli omgivet av privata lyxvillor, och det rörliga friluftslivet blir ett minne blott.

Det har varit häpnadsväckande att ta del av dessa resonemang. Varför bryr sig politikerna om att ta fram detaljplaner för andra delar av kommunen, om det nu är så att dessa planer ger penningstinna personer möjlighet att göra precis vad de vill?

I själva verket är det ju precis tvärtom. Detaljplanen är det instrument som kommunen i och med plan- och bygglagen fått för att styra bebyggelsens utveckling. I en detaljplan kan man införa långtgående bestämmelser om byggnaders användning, utformning och ändring, i synnerhet när det gäller bebyggelse som är kulturhistoriskt intressant. Det handlar alltså helt och hållet om politisk vilja att utforma en detaljplan på ett sådant sätt att stugornas och områdets karaktär kan bevaras.

En detaljplan kan visserligen inte förhindra att ett hus som är i riktigt dåligt skick får rivas och ersättas med ett annat, likvärdigt, vilket illustreras av den pågående diskussionen om Rosa Huset. Men de flesta av de bevarandevärda stugorna vid Nydalasjön är små, oisolerade och i avsaknad av vatten och avlopp. Även om de skulle rivas och ersättas med likvärdiga hus skulle de aldrig kunna bli till de lyxvillor som socialdemokraterna beskriver. Dessutom har kommunen alla möjligheter att ställa krav på att byggnaderna vårdas, långt innan de fått ett sådant skick att det skulle kunna bli tal om rivning. Det är desto enklare som kommunen redan äger merparten av alla stugor.

Om socialdemokraterna får sin vilja igenom, med stöd av vänsterpartiet, förblir stugorna utan skydd, precis som nu. De som hyr eller äger stugor får leva i fortsatt ovisshet om framtiden, vilket innebär att de kanske inte är så benägna att satsa pengar på långsiktigt underhåll. En del stugor saknar hyresgäster och står och förfaller. Vissa andra stugor har hyresgäster som inte har intresse eller resurser för byggnadsvård, och i avsaknad av tydliga krav får även dessa stugor förfalla utan att kommunen ingriper.

Att den gamla stugbebyggelsen vid Nydalasjön har ett kulturhistoriskt värde har fastställts av byggnadsantikvarisk expertis. Man bör notera att det handlar om ett folkligt kulturarv, till skillnad från de flesta andra byggnader som fått en sådan klassning. Så här skriver museet: ”Stugorna representerar folkhemmet och en tid då samhället utvecklades så att vanligt folk fick råd att ha semester.” Stugornas tillkomst är med andra ord resultatet av tidig socialdemokratisk politik. Dagens vänsterpolitiker borde vara stolta över att ha ett sådant minnesmärke i kommunen.

Frågan är nu: kommer det att gå att övertyga kommunens socialdemokrater och vänsterpartister om detta, eller är den enda lösningen att försöka få en annan majoritet i fullmäktige?

Gunnar Andersson

Ludmila Andersson

Anna Birve

Lennart Frostesjö

Mats Hellgren

Annika Nordstrand

Gudrun Norstedt

Charlott Nyman

Mari Redeborn

Janne Vaattovaara

Ann J:son Wigelius

Birgitta Wiklund

Cajsa Åkesson

Nätverket för Nydalas nyttjare