Insändare publicerad i
Västerbottens-Kuriren 10 juni 2014
Tragisk kommunal långbänk vid Nydala
Hösten 2012 antog kommunfullmäktige en fördjupad översiktsplan
för Nydalaområdet som innebär att merparten av de gamla sommarstugorna vid
Nydalasjön ska rivas. Dock ska stugorna längs nordöstra stranden bevaras och
några kulturhistoriskt värdefulla stugor ska flyttas dit för att fylla upp
luckorna. Inom Nätverket för Nydalas nyttjare tyckte vi att detta var ett
tråkigt beslut, då vi anser att alla kulturhistoriskt värdefulla stugor bör
bevaras i sin ursprungliga miljö. Det är också därför vi sedan 2002 arbetat mot
stugrivningarna. Vi trivs med de pittoreska stugorna vid Nydalasjön och tycker
att området skulle bli mindre attraktivt för det rörliga friluftslivet om de
försvann. Detsamma tyckte de 5 800 personer som skrev på vår namninsamling.
Västerbottens museum har dessutom bedömt att stugmiljön som helhet har ett
kulturhistoriskt bevarandevärde. Vissa kommunpolitiker har uttryckt en rädsla
för att stugorna ska förvandlas till moderna sommarvillor om de får vara kvar,
men vi vet att kommunen kan införa bestämmelser som förhindrar detta, om viljan
bara finns. Det var bristen på sådan vilja som ledde till beslutet att riva
merparten av stugorna.
Dock anser vi det vara positivt att beslutet även innebar att ett sammanhållet
stugområde skulle bevaras för framtiden vid Nydalasjöns nordöstra strand. I
detta område finns både stugor som fortfarande är privatägda och stugor som
kommunen löste in redan på 1980-talet. De privatägda har vårdats ömt och är
genomgående i gott skick. En del av de kommunägda stugorna har haft engagerade
hyresgäster som helt gratis har skött om kommunens egendom. De kommunägda stugor
som inte haft den turen har däremot inte vårdats alls och är därför i mycket
dåligt skick. För att förverkliga översiktsplanen måste dessa stugor alltså
snarast rustas upp. Dessutom måste de stugor som ska flyttas till den nordöstra
stranden väljas ut och även de underhållas eller renoveras.
Med tanke på förfallet hos några av de kommunägda stugorna utgick vi ifrån att
upprustningen skulle börja omedelbart när översiktsplanen hade antagits. Under
det första året märkte vi dock inte av några sådana aktiviteter. Nu har vi tagit
kontakt med kommunen för att få veta vad som planeras under barmarksperioden
2014.
Vi har då fått veta att ingenting har gjorts och att ingenting heller planeras
inför 2014. Projektet att genomföra översiktsplanen ligger i Gator och parkers
investeringsplan för 2017 och omfattar 40 miljoner.
Ytterligare tre år ska alltså gå innan kommunen börjar arbeta för att bevara
stugorna. För alla som har följt förfallet i de värst drabbade stugorna –
däribland Sjödala vid Nydalabadet – är det uppenbart att ett dröjsmål på
ytterligare tre år kan innebära att husen då kanske inte längre går att rädda.
Samtidigt har kommunen genom att anta översiktsplanen släckt hoppet om framtiden
hos de hyresgäster som tidigare bekostat allt material och arbetat gratis för
att underhålla kommunens egendom. Om de ändå fortsätter är de hjältar, men
kommunen kan inte räkna med detta. Risken är också stor för att även de
återstående privata stugägarna inte orkar fortsätta att underhålla sina stugor
när de ändå kommer att lösas in.
Om kommunen hade menat allvar med sitt tal om att bevara stugorna vid
Nydalasjöns nordöstra strand skulle man omedelbart ha tagit tag i underhållet
och börjat planera för vilka stugor som skulle flyttas. Nu har detta skjutits
upp till 2017. Risken är att det blir ännu senare, med tanke på hur kommunens
budget ser ut. Kulturhuvudstadsåret 2014 blir alltså ett år av fortskridande
förfall i det enda sammanhängande område med kulturhistoriskt bevarandevärda
sommarstugor som finns omkring Umeå – kanske i hela Norrland. Det finns bara ett
ord för detta: tragiskt.
Gunnar Andersson
Carl-Henrik Berg
Anna Birve
Lennart Frostesjö
Maria Hedberg
Mats Hellgren
Gudrun Norstedt
Charlott Nyman
Marie Redeborn
Nora Räthzel
Janne Vaattovaara
Ann J:son Wigelius
Frida Wigelius Skoglund
Cajsa Åkesson
Nätverket för Nydalas nyttjare
|