|
Ja till rivningsstopp i fullmäktige
På kommunfullmäktiges sammanträde den 29 december 2005 antogs motion 1/2005, ”Åtgärder för att ytterligare utveckla Nydalaområdet”. På bilden ovan ses röstsiffrorna: 38 ja, 26 nej, 1 frånvarande. Motionen hade framlagts av de fyra borgerliga partierna men fick även stöd av vänsterpartiet, miljöpartiet och rättvisepartiet socialisterna. Bara socialdemokraterna var emot, och de inlämnade också en reservation. Beslutet innebär följande:
Det var ett sant nöje för Nätverket för Nydalas nyttjare att lyssna till Sven-Olov Edvinsson (c), Britt-Marie Lövgren (fp), Anders Ågren (m), Anders Sellström (kd) och de övriga som yrkade bifall till motionen. Både Nätverket och de stugägare/hyresgäster som vårdar hus och tomter fick lovord för sitt engagemang. Motionärerna hade verkligen tagit till sig nätverkets argument och inledningsanförandet illustrerades med kartbilder från denna webbplats. Jan Hägglund (rätt.soc.) talade sig varm för motionen och påminde om att hans parti för några år sedan interpellerat om rivningsstopp. Jan Hägglund tycktes för övrigt ha mycket personliga minnen från det tidiga 70-talets Kärleksviken, minnen som skulle kunna förklara hur platsen fått sitt namn. Socialdemokraterna var förstås inte lika positiva till motionen. Lennart Holmlund menade att rivningsstoppet var ett steg mot privatisering av ett rekreationsområde, vilket han tyckte var helt fel. Anders Sellström (kd) var inte sen att påminna om att Holmlund tidigare stött golfbane- och ekobyprojektet, som han menade verkligen skulle ha inneburit en privatisering av Nydalaområdet. Marie-Louise Rönnmark (s) menade att allmänintresset måste vara det viktigaste om den gröna lunga som Nydalaområdet utgör ska kunna upprätthållas. För henne innebar motionen att egenintresset upphöjdes till allmänintresse. Marie-Louise Rönnmark beskrev den hittillsvarande utvecklingen som balanserad och sa att kommunen hade gjort inventeringar och tittat efter vilka stugor som varit lämpliga att behålla. De hus som rivits var sådana som i princip varit farliga att gå in i. Det var en uppgift som förvånade en del åhörare, som snarare fått intryck av att rivningarna skett ganska slumpartat, främst beroende på vilka ägare som låtit lösa in sina stugor. Christer Paulsson (s) beskrev stugorna såsom varande i ganska dåligt skick, vilket flera andra talare inte tyckte var så konstigt med tanke på att de som tar hand om stugorna har haft ett rivningshot hängande över sig i mer än 20 år. Christer Paulsson hävdade också att motionärerna gick på tvärs mot den skötselplan som alla varit överens om i början av sommaren. Han verkade ha glömt att det uttryckligen sägs i skötselplanen att den inte tar ställning till om stugor ska rivas eller inte. Örjan Mikaelsson (v) höll i stort sett med socialdemokraternas argumentation, och menade att det var tack vare 1981 års rivningsbeslut som Nydalasjöns stränder idag inte var täckta med fritidshus. Inte desto mindre yrkade han bifall till motionen för att få en kulturhistorisk inventering till stånd. Vad som sedan ska hända med de hus som är värda att bevara, det menade han får bli en senare diskussion. Efter debatten gick fullmäktige till omröstning. Det blev votering, och klockan 11.25 var röstresultatet klart: 38 ja, 26 nej. Bifall till motionen. Därmed var det också bifall till de krav som ställdes i den namninsamling som Nätverket för Nydalas nyttjare den 4 juni 2004 överlämnade till Britt-Marie Lövgren och Christer Paulsson. Mer än 5 800 personer hade skrivit under. Det var där motionen föddes. De politiker som röstade igenom motionen hade tagit till sig denna opinionsyttring och visade oss att det lönar sig att engagera sig. TACK till alla som gjorde detta möjligt!
Gudrun Norstedt Nätverket för Nydalas nyttjare |
