[Hem] [Friluftskarta] [Stugor] [Historia] [Nätverket] [Arkiv]


Debattartikel publicerad i Västerbottens-Kuriren 19 februari 2011

Tvärpolitiskt samarbete för Nydala

Nyligen lade vänsterpartiet fram ett förslag om Nydalastugorna. Nätverket för Nydalas nyttjare välkomnar detta försök att bryta dödläget. Vi förstår dock inte varför Vänsterpartiet framställer stugornas bevarande som ”ett nej till allmänheten”, eftersom stugorna är ett starkt bidragande skäl till att allmänheten dras till Nydalaområdet. Det var därför vi en gång i tiden började engagera oss i frågan, och vi samlade med lätthet in 5800 namn till stöd för våra åsikter.

Inledningsvis några ord om allmänhetens tillgång till sjön. Faktum är att tillgången till merparten av strandlinjen inte hindras av stugor (se karta), men att denna ändå ofta upplevs som otillgänglig eftersom den naturliga vegetationen går fram till vattenbrynet. Den öppna mark som finns längs vattnet är i huvudsak skapad av stugägarna, och om stugorna rivs kommer skogen snart tillbaka. Det kommer att se ut ungefär som mellan Dödmanudden och Kärleksviken på östra sidan -- inga stugor, men heller inte mycket plats för allmänheten att vistas på.

Om strandområdet ska hållas öppet utan stugor krävs kostsamma årliga åtgärder från kommunens sida, vilket redan sker på Tomtebosidan. Men fler volleybollplaner och äventyrslekparker är inte vad Nydala behöver. Det som gör området så attraktivt är just att det inte är så tillrättalagt och välansat, samtidigt som där finns en gammal stugmiljö med få motsvarigheter på annat håll.

Vi är glada att Vänsterpartiet i alla fall vill bevara några stugor, men beklagar den låga ambitionsnivån. Endast 10--20 stugor ska rustas upp av kommunen och bevaras. Vi vill påminna om att det i museets inventering finns 25 stugor i klass I och 22 i klass II (se kartan). En genomgång av museets inventering visar att skötseln är eftersatt bara hos fem av de kvarvarande stugorna i klass I och II. Den absoluta majoriteten av stugorna är ytterst välvårdade, vilket är ett mirakel med tanke på den osäkerhet som vilat över stugorna under tre decennier.

Hur ska man då kunna bevara den skyddsvärda stugmiljön kring Nydalasjön och samtidigt garantera tillgängligheten för allmänheten? Vi har inget färdigt svar, men några funderingar.

Det finns ingen anledning att blanda ihop bevarandet av de skyddsvärda stugorna med föreningars behov av lokaler. Visst kan det finnas enstaka stugor som kan vara intressanta för föreningar, men på det stora hela bedömer vi tanken som orealistisk. Nästan alla de skyddsvärda stugorna är oisolerade och många av dem är mycket små. De saknar vatten och avlopp. Några har inte ens el. Om dessa stugor ska nyttjas av föreningar måste de byggas om totalt. KFUM:s anläggning och Kyrkstugan är bra exempel. De har blivit till stor nytta och glädje för många människor, men ur byggnadsvårdssynpunkt har de numera litet eller inget värde. Vi vill också påpeka att föreningsverksamhet ofta för med sig ökad trafik med bilar och bussar, vilket skulle störa det lugn som nu präglar området.

Om samtliga stugor löses in, som Vänsterpartiet vill, kan en stiftelse vara en möjlig ägandeform. Stugorna kan sedan hyras ut till privatpersoner (eller föreningar) som ser stugornas låga standard som något positivt. Uthyrningen skulle kunna avse kortare perioder, så att så många som möjligt får uppleva en sommarvecka vid Nydalasjön. Det ställer i så fall höga krav på tillsyn och underhåll från stiftelsens sida. Ett alternativ är att hyra ut på långtidskontrakt med strikta avtal kring underhåll och ombyggnationer. Engagerade hyresgäster kan lägga ned tid och pengar på att sköta stugorna om de känner en trygghet i att ha dem kvar under överskådlig tid.

Men vi vill uppmana de politiska partierna att inte låsa sig i fråga om ägandet. Privatägda hus på arrendetomter kan mycket väl kombineras med tillgänglighet och bevarande. I de flesta koloniområden finns till exempel strikta bestämmelser kring ombyggnationer och nyttjande, trots att husen är privatägda. Ett av de mest kända koloniområdena, Tantolunden, presenterar sig så här på nätet: ”Här ska boende i Stockholm och besökare kunna njuta av våra vackra trädgårdar, prunkande odlingsland och rabatter. Ung som gammal, tvåbent eller fyrbent, ska du alltid vara välkommen att besöka vårt vackra koloniområde.” Tantolunden är en attraktion, ett besöksmål. Umeåpolitikerna bör studera hur man löst dessa problem i Stockholm och på andra håll innan några slutliga beslut fattas om stugornas framtid.

Slutligen vill vi påminna om att Umeå kommun genom att underteckna Ålborgåtagandena har förbundit sig att se till att vårt urbana kulturarv bevaras, upprustas och används på lämpligt sätt. Det är dags att leva upp till det och släppa på prestigen. Inled ett seriöst och tvärpolitiskt samarbete för att bevara det stadsnära rekreationsområdet kring Nydalasjön!

Gunnar Andersson

Anna Birve

Ingrid Everhag

Lennart Frostesjö

Lisa Hedberg

Mats Hellgren

Gudrun Norstedt

Charlott Nyman

Marie Redeborn

Nora Räthzel

Lena Rönnberg

Janne Vaattovaara

Ann J:son Wigelius

Cajsa Åkesson


Nätverket för Nydalas nyttjare

 

Sidan uppdaterades 2011-05-26


[Hem] [Friluftskarta] [Stugor] [Historia] [Framtid] [Nätverket] [Arkiv] [Gästbok]