[Hem] [Friluftskarta] [Stugor] [Historia] [Framtid] [Nätverket] [Arkiv] [Gästbok]


Yttrande insänt till Umeå kommun 5 juli 2012

Yttrande över förslag till fördjupad översiktsplan för Nydalaområdet

Nätverket för Nydalas nyttjare har tagit del av den fördjupade översiktsplanen för Nydalaområdet. Vi tycker det är lovvärt att kommunen tagit sitt förnuft till fånga och minskat antalet planerade lägenheter från 10 000 till 2 100. Den placering som dessa lägenheter fått i planförslaget torde vara förenlig med bevarandet av Nydalasjöns uppskattade rekreationsområde.

Däremot är vi besvikna över den förändring av förutsättningarna för stugornas bevarande som tillkommit under det fleråriga arbetet med planen. Vi ägnar därför resten av vårt yttrande helt åt synpunkter på stugornas bevarande.

Kritik av kommunens planer för stugorna

Förändringen av planens förutsättningar

Inom nätverket beklagar vi verkligen den vändning som arbetet med den fördjupade översiktsplanen har tagit när det gäller stugorna. Enligt de direktiv som antogs när arbetet med den fördjupade översiktsplanen inleddes 2008 skulle stugbebyggelsen även fortsättningsvis tillåtas spela en viktig roll i utformningen av naturmiljön kring sjön. Detta ansåg vi vara ett fantastiskt framsteg.

De ursprungliga direktiven var fortfarande levande när samrådshandlingen presenterades för två år sedan. I den föreslogs att en detaljplan skulle upprättas för att ”styra villkoren för stugornas framtid och säkerställa att stugornas småskaliga storlek och karaktär bibehålls”.

I remissyttrandena över samrådshandlingen uttalade sig kulturhistoriskt ansvariga myndigheter samstämmigt positivt över detta. Både länsstyrelsen och länsmuseet ansåg att detaljplanering skulle vara en bra och funktionell åtgärd för att bevara stugornas ursprungliga karaktär. De flesta övriga remissinstanser hade inte heller någonting att anmärka. Det fanns bara två undantag: byggnadsnämnden och Mariehems S-förening. Deras åsikter visade sig väga tyngst. Därför blir det nu ingen detaljplan för stugorna.

Det ger en något märklig bild både av den demokratiska processen och av kommunens syn på sitt eget arbete med detaljplaner.

Stugrivningarna

I den nu föreliggande fördjupade översiktsplanen har förutsättningarna för Nydalasjön stugor alltså helt förändrats. Ändå låtsas man fortfarande att det ursprungliga målet kvarstår: ”planförslaget visar hur stugorna kan finnas kvar och tillåtas spela en viktig roll i kultur- och naturmiljön runt sjön.” (s. 10).

Vid en närmare genomläsning visar det sig att tolv befintliga stugor ska bevaras vid sjöns nordöstra del och att fem (inte närmare definierade) bevarandevärda stugor ska flyttas till samma område. Till detta kommer att ”stugor som disponeras av föreningar med allmännyttig verksamhet” också ska bevaras. Vi har haft kontakt med kommunen för att få veta vilka stugor som klassats som föreningsstugor, men några sådana uppgifter har vi inte kunnat få fram. Enligt de tjänstemän som vi har talat med finns det stor osäkerhet i underlaget och den siffra på antalet föreningsstugor (tolv) som anges i planen är en grov uppskattning. Varför det då i planen så precist sägs att ”Det totala antalet stugor som därefter rivs är 34 st.” (s. 34) är svårförståeligt. Sannare hade varit att ange att mellan 34 och 46 stugor ska rivas, av nuvarande 63.

Enligt den fördjupade översiktsplanen ska alltså mellan hälften och tre fjärdedelar av de stugor som för närvarande finns kvar vid Nydalasjön rivas. Ett antal (kanske tolv) av de stugor som ska bevaras är emellertid inte utvalda för att de har något kulturhistoriskt värde utan för att de ”disponeras av föreningar med allmännyttig verksamhet”. Vi vill påpeka att flera föreningsstugor saknar kulturhistoriskt bevarandevärde: RBU-stugan, Finska klubbens hus, Ortodoxa kyrkan och KFUM. Kyrkstugan är placerad i lägsta värdeklass i museets inventering. Ett bevarande av dessa stugor bidrar alltså inte till att bevara Nydalaområdets kulturhistoriska värden, utan sker av andra skäl. Detta bör tydligt framgå av planen.

Såvitt vi förstår innebär den fördjupade översiktsplanen att 32 av de 46 stugor som är placerade i bevarandeklass 1 eller 2 i museets inventering kommer att rivas. Nästan 70 % av de kulturhistoriskt värdefulla stugorna ska alltså rivas. Påståendet att planen innebär att ”områdets kulturvärden bevaras” (förordet) ger inte någon ärlig bild.

Val av stugor för bevarande

Vi är mycket glada över att översiktsplanen innebär att befintliga stugor vid nordöstra stranden ser ut att få bli kvar. Det är ett fint, väl sammanhållet exempel på stugområde med höga bevarandevärden. Vi ställer oss däremot frågande till vad som sägs i planen om flytt av stugor: ”Några av husen vid sydvästra delen av sjön har ett kulturhistoriskt värde som motiverar en flytt till skyddsområdet i nordöstra delen” (s. 18). För det första vill vi påpeka att det finns ett stort antal hus vid sjöns södra del som har ett kulturhistoriskt värde. Längs den sydvästra sida finns 28 stugor, av vilka 15 placerats i värdeklass 1 eller 2 i museets inventering. Vid den sydöstra sidan (från Kärleksviken och söderut) finns 19 stugor, av vilka hela 15 placerats i värdeklass 1 eller 2.

Vid sjöns södra del finns alltså 30 stugor som har ett dokumenterat kulturhistoriskt värde – betydligt fler än ”några”. Hälften av dessa finns längs den sydöstra sidan. Vi ser därför inget skäl att framhäva den sydvästra delen i texten utan föreslår att ovan citerade mening formuleras om.

Flytten av stugor

Enligt planen ska fem stugor bevaras genom att flyttas till tomma tomter vid sjöns nordöstra del. Vi ställer oss mycket skeptiska till detta förfarande, av två skäl.

För det första torde hållfastheten bli ett stort problem. Vi vill påpeka att det i de allra flesta fall inte rör sig om några timmerhus utan om mycket enkla byggnader som torde vara svåra att flytta. Risken är stor att det blir hållfastheten snarare än bevarandevärdet som blir avgörande för vilka stugor som flyttas.

För det andra är flytt av hus en dålig metod för bevarande – den brukar inte förespråkas av professionella inom området. När man flyttar ett hus rycks det ut ur sin kontext. Befintliga stugor finns på tomter, i en inramning av gamla uthus, jordkällare, rabatter, häckar, fruktträd och så vidare. De tomtluckor som finns längs nordöstra stranden har hunnit växa igen och har redan förlorat denna inramning. Om bevarandevärda stugor ska placeras där krävs ett omfattande arbete för att återskapa miljöerna, som ändå inte kan få den karaktär som finns kring stugorna där de står idag.

Det fortskridande förfallet

Som konstateras i planförslaget har stugorna delvis förfallit och en upprustning är nödvändig för de stugor som ska bevaras. Tyvärr står det ingenting konkret om hur denna upprustning ska genomföras eller när den kan bli aktuell. Rötsvampar inväntar inte resultatet av de kommunala processerna, utan fortsätter oförtrutet sin verksamhet i alla de stugor som kommunen äger och som antingen saknar hyresgäst eller vars hyresgäst inte utför aktivt underhåll. Det gäller bland annat ett par av de stugor som står längs nordöstra stranden och som enligt planen ska bevaras (Sjödala och kanotklubbens stuga). Risken är också stor att även de hyresgäster och innehavare som hittills varit aktiva och vårdat sina stugor nu kommer att tappa sugen och sluta satsa pengar och tid på underhåll.

Vi fruktar att det kommer att ta så lång tid innan upprustning kommer till stånd att det då inte längre kommer att vara möjligt att bevara ens de stugor som enligt planen ska få finnas kvar. Om planen går igenom måste därför en upprustning omedelbart inledas av åtminstone de redan kommunalägda stugorna längs nordöstra stranden. Det går inte att invänta ytterligare utredningar av områdesbestämmelser och skötselplaner.

Vad händer efter rivningarna?

När stugorna har rivits uppkommer 34–46 ödetomter. Som så många gånger förr motiveras dessa rivningar med att man vill ”ge allmänheten tillgång till sjöns stränder” (s. 47). Vi vill dock påpeka att det vid stugtomterna inte finns några stränder av Nydalabadets eller Kärleksvikens typ. Innan stugorna byggdes växte skog på dessa tomter, ända ned till vattnet. Den öppna mark som nu finns på tomterna är helt och hållet en följd av att människor håller efter sly och annan vegetation. Om stugorna rivs kommer tomterna snabbt att växa igen, precis som skett på ödetomterna längs sjöns nordöstra sida. Detta kan bara förhindras genom aktiva åtgärder.

Av planen framgår dock inte vilka åtgärder som ska sättas in för att hålla de 34–46 tomterna öppna. Kommunen visar inte att dessa ytor kommer att omvandlas till något som ökar områdets värde för allmänheten. Man vill alltså riva merparten av de stugor som idag gör Nydalaområdet så trivsamt och uppskattat utan att ersätta dem med något bättre.

Resurser

För att genomföra planen ska sju privata tomter med tillhörande stugor samt tio arrendestugor lösas in. Tolv befintliga stugor ska bevaras, vilket i flera fall kräver omfattande renoveringar. Fem stugor ska flyttas till ödetomter där nya tomtmiljöer måste skapas. Därtill kommer att 34–46 ödetomter efter rivna stugor ska ställas i ordning. Den totala kostnaden för detta beräknas till 40 miljoner. Vi tror att detta är mycket optimistiskt beräknat, med tanke på varje stuga som inlösts under åren 2005–2010 kostat mellan 550 000 och en miljon kronor. Slutnotan blir säkerligen högre. Såväl de inlösta stugorna som ödetomterna kommer dessutom att kräva löpande underhåll varje år.

Vi fruktar att det kommer att visa sig att kommunen inte har råd att lösa in, restaurera och sköta alla stugor och dessutom sköta alla ödetomter. I synnerhet är vi oroliga för stugornas fortsatta framtid. Att de flesta stugorna längs nordöstra stranden fortfarande är i så fint skick att de kan bli aktuella för bevarande beror uteslutande på de insatser som utförts av ägare och hyresgäster. Vi känner oss tveksamma till att kommunen kommer att ha resurser att lägga ned den dagliga möda och omsorg som de nuvarande innehavarna gör och under lång tid har gjort.

Slutsatser och förslag

1

I första hand uppmanar Nätverket för Nydalas nyttjare kommunen att ta sitt förnuft till fånga och utarbeta en verklig plan för att bevara Nydalasjöns unika stugmiljö. Detta kan ske exempelvis genom att återta det förslag som fanns i samrådshandlingen om att införa bevarandebestämmelser för stugorna i detaljplan. Frågan om vem som äger varje enskild stuga blir då mindre väsentlig och kommunen behöver inte lägga ut alla dessa pengar på att lösa in och flytta stugor samt iordningsställa såväl nya tomter som ödetomter. I stället kan kommunen koncentrera sig på att rusta upp alla de stugor som man redan äger.

Som Nätverket har visat i tidigare yttranden går det utmärkt att ge allmänheten bättre tillträde till sjön genom att anlägga en stig längs stranden. Detta kan även göras förbi många befintliga stugtomter. Nätverket står gärna till tjänst för att närmare utveckla denna idé.

2

Om ett bevarande av stugorna utan inlösen är fullständigt omöjligt av politiska skäl vill vi i andra hand vädja till politikerna att beakta det kompromissförslag som Nätverket för Nydalas nyttjare tog fram ifjol. Det går i korthet ut på att kommunen löser in alla stugor, men att nuvarande ägare/hyresgäster får fortsätta att disponera dem, dock med tydliga regler för stugornas skötsel. Stuginnehavarna får också acceptera att gångstigar eller andra anläggningar för allmänheten kan komma att placeras mellan stugan och sjön.

Om politikerna i alla partier släpper på prestigen bör detta vara genomförbart. Då kan den unika stugmiljön vid Nydalasjön bevaras, om än under nya former.

3

I sista hand, om kommunen trots allt väljer att besluta om Nydalastugorna på det sätt som anges i den utställda planen och riva merparten av stugorna, gäller det att göra det bästa av situationen. Nätverket för Nydalas nyttjare vill särskilt framhålla vikten av att en tidsplan för åtgärderna upprättas mycket snart så att aktiva stugägare och hyresgäster vet vad de har att rätta sig efter. Kommunen måste också omedelbart sätta igång med renovering av redan inlösta stugor längs nordöstra stranden, i synnerhet Sjödala och kanotklubbens stuga.

I övrigt bör området bevaras så orört som möjligt. Det behövs inga nya sandstränder, bollplaner eller liknande anläggningar i anslutning till Nydalasjön, vare sig för turister eller ortsbor. Sådana anläggningar är till nytta bara en liten del av året, medan själva sjön och skogen är attraktiva att besöka året om.


Nätverket för Nydalas nyttjare

Gunnar Andersson

Anna Birve

Lennart Frostesjö

Maria Hedberg

Mats Hellgren

Gudrun Norstedt

Charlott Nyman

Marie Redeborn

Nora Räthzel

Hélène Tjernström

Janne Vaattovaara

Ann J:son Wigelius

Frida Wigelius Skoglund

Cajsa Åkesson

Barbro Ödling

 

Sidan uppdaterades 2012-07-10


[Hem] [Friluftskarta] [Stugor] [Historia] [Framtid] [Nätverket] [Arkiv] [Gästbok]