[Hem] [Friluftskarta] [Stugor] [Historia] [Framtid] [Nätverket] [Arkiv] [Gästbok]


Debattartikel publicerad i Västerbottens-Kuriren 18 mars 2003

Ny kurs för Nydalaområdets framtid

Friluftslivet runt Nydalasjön kan knappast bli rörligare – de pittoreska stugorna behöver inte rivas

Stugorna kring Nydalasjön är på väg att försvinna till följd av ett 20 år gammalt kommunalt beslut. Någon kulturhistorisk inventering har aldrig gjorts: man river helt utan att veta vad som försvinner.

Motivet sägs vara att främja det rörliga friluftslivet. Men vet kommunen egentligen vad det rörliga friluftslivet tycker? 1 500 personer har protesterat mot rivningarna genom en namninsamling som genomförts vid Nydala och på Mariehem. Den stugbebyggelse som idag finns kvar är inget hinder utan en tillgång som måste tas till vara. Det skriver Nätverket för Nydalas nyttjare i detta debattinlägg.

Undertecknade är sedan många år tillbaka trogna besökare vid Nydalasjön. Vi promenerar, cyklar, paddlar, åker skidor och skridsko, grillar korv och solar. Vi trivs där. En viktig anledning är den stugbebyggelse som inramar sjön och som ger området liv och karaktär. Bäst ser man stugorna längs den nordöstra stranden, där cykelvägen passerar mellan sjön och raden av pittoreska sommarparadis. Vintertid, när man färdas på isen, upptäcker man att det finns pärlor också vid andra delar av sjön.

Genom åren har området emellertid utarmats. Det är oklart hur länge stugorna får vara kvar, och en del stugägare vill därför inte satsa på underhåll. Vissa stugor har lösts in av kommunen och därefter på kort tid förfallits och förfulats. Exempel är den en gång så imponerande Sjödala med sin tidstypiska glasveranda och den charmiga Holken i nationalromantisk stil. Bristen på tillsyn har uppmuntrat vandaler som krossat rutor och slagit sönder inredningen. Andra stugor har kommunen låtit bränna ned eller riva, med följd att tidigare vackra och öppna tomter invaderats av gräs och sly.

Det har varit tråkigt att föja denna utveckling. Ingen besökare, vare sig turister eller friluftsälskande umebor, kan glädjas åt förfallet, vandalismen och igenväxningen.

Anledningen till att stugorna kring Nydalasjön försvinner en efter en är den stadsplan som antogs av kommunfullmäktige 1981. Staden växte, behovet av rekreationsområden ökade och sjöns stränder skulle göras tillgängliga för det rörliga friluftslivet. Därför bestämde man att all fritidsbebyggelse på sikt skulle bort.

Någon kulturhistorisk inventering av Nydalaområdet har emellertid aldrig gjorts. Man river alltså utan att veta vad det är som försvinner. Faktum är att en av stugorna vid Nydalasjön tillkom 1898 i samband med att sjön skulle bli vattenreservoar för den växande staden. Övriga stugor har byggts från 1919 och framåt, och vissa har aldrig genomgått någon större ombyggnad. Det är uppenbart för var och en som är bekant med området att här finns kulturhistoriska värden.

Samhällsbyggnadskontoret låter Västerbottens museum yttra sig över ansökningarna om rivningslov, men tar ingen hänsyn till utfallet. Den gångna sommaren brändes en stuga ned trots att museet avstyrkt.

I Stockholm räddades Söderkåkarna i sista stund. Nu skulle ingen komma på tanken att riva dem. Även i Umeå har vi fortfarande chansen att ta vårt förnuft till fånga och bevara våra egna kåkar!

Frågan är: för vems skull rivs egentligen stugorna? Friluftslivet vid Nydalasjön kan knappast bli rörligare än vad det är idag. Området är mycket intensivt utnyttjat, sommar som vinter. Den spillra av stugbebyggelse som idag finns kvar står uppenbarligen inte i vägen för friluftslivet.

Vi som utgör det rörliga friluftslivet vill inte acceptera att området ska förstöras i vårt namn! Vi är många som tycker så. Sensommaren 2002 inleddes en namninsamling med krav på att kommunen tills vidare ska låta bli att riva stugor vid Nydalasjön. Listorna har suttit uppe på den akut hotade stugan Holken och i butikerna på Mariehem. Någon mer aktiv insamling har inte bedrivits. Trots detta har gensvaret varit överväldigande. Till dags dato har mer än 1 500 personer skrivit på. Vår aktion har nästan enbart mötts av positiva reaktioner. Ytterst få har uttalat något stöd för kommunens rivningspolitik.

Nu håller Samhällsbyggnadskontoret på att ta fram en skötsel- och utvecklingsplan för Nydalaområdet. Det innebär en gyllene chans att ta ut en ny kurs för Nydalaområdets framtid!

Vi vill föreslå följande strategi:

  • Sköt om de tomter som redan står tomma. Det är i första hand dessa ytor som bör användas för eventuella nya grillplatser eller andra anläggningar.

  • Bevara de stugor som kommunen löst in. Umeborna har säkert många idéer om vad de skulle kunna användas till, om någon vill lyssna. Om kommunen inte själv har råd att rusta upp stugorna bör de snarast arrenderas ut till privatpersoner med intresse för byggnadsvård. Det är bråttom förfallet går fort!

  • Ge övriga stugägare och arrendatorer en tidsfrist. Bestäm till exempel att ingenting ytterligare kommer att rivas under de närmaste tio åren. Ålidhems församling fick 2001 en sådan tidsfrist för Kyrkstugan vid sjöns sydöstra strand, och tack vare detta har stugan byggts ut och öppethållandet ökats. Även övriga stugägare behöver en sådan morot för att våga satsa pengar på att hålla hus och tomter i skick.

  • Genomför under tiden en kulturhistorisk inventering. Med denna som grund fastställs vilka stugor som bör bevaras för all framtid.

Nu eller aldrig måste kommunen börja arbeta för att bevara den attraktiva kombination av natur- och kulturvärden som gör Nydalaområdet så populärt. Endast på detta sätt kan man verkligen tillgodose det rörliga friluftslivets intressen!

Nätverket för Nydalas nyttjare

genom

Mats Hellgren

Gudrun Norstedt

Cajsa Åkesson


[Hem] [Friluftskarta] [Stugor] [Historia] [Framtid] [Nätverket] [Arkiv] [Gästbok]