[Hem] [Friluftskarta] [Stugor] [Historia] [Framtid] [Nätverket] [Arkiv] [Gästbok]


 Föregående länk i tidssviten * Nästa länk i tidssviten

Karta över Nydalaområdets uppdelning vid avvittringen.

 

Klicka på kartan så får du se en större terrängkarta där markslagen inritats efter avvittringskartorna, med gamla namn!

 

Teckenförklaring

 

Tavlesjön var Nydalasjöns namn fram till 1980-talet.

 

NYDALASJÖN I UTMARKEN

Innertavle var den första jordbruksbyn som etablerades i närheten av Nydalasjön, troligen under det första årtusendet av vår tideräkning. Nydalasjön hette ursprungligen Tavlesjön, vilket tyder på att den ansetts höra till Tavlebygden. Under medeltiden fortsatte kolonisationen upp längs Tavleån genom att Anumark anlades. Nydalaområdet blev utmark för dessa båda byar samt även för Ön och Teg.

Jordbruksbygden kommer till

Efter bronsåldern blev det ett långt uppehåll i det västerbottniska jordbruket. Först omkring 500 e.Kr., under järnåldern, återintroducerades jordbruket i kustlandet. De första bondbyarna etablerades vid vattendragens mynningar där det både fanns naturliga slåttermarker för kreaturen och tillgång till havets resurser.

Troligen var det redan nu som byn Tavle (nuvarande Innertavle) anlades vid Tavleåns dåvarande mynning.

Skogarna delas upp

Länge fanns det inga fasta ägogränser i utmarksskogarna. Under 1780-talet genomfördes emellertid avvittringen, varvid skogarna skiftades mellan de olika byarna samt kronan.

Nydalaområdet delades i fyra. Sjöns västra sida tillföll Ön och Tegs byar, förutom en liten flik i nordväst som kom att tillhöra Umeå stad. Den östra delen blev utmarker eller kronoallmänningar under Anumark respektive Innertavle.

Vad kartorna berättar

På avvittringskartorna inritades skog, berg, myr och vatten och ofta beskrevs även deras beskaffenhet.

Kartan över Anumarks by är den utförligaste. Där beskrivs de olika markslagen så här:

”Skogen som öfveralt är nog uthuggen...”

”Berg, som der och hvar har någon Ristall, men å de flästa ställen äro kala.”

”Mossamyror, som mäst öfver alt äro kala, men å en del ställen med småa Tall buskar beväxta, kan och å ganska få ställen hafva bete, men så obetydligt att derå för det närvarande föga gjöres värde.”

Dessutom ges följande upplysningar:

”Intet Tjerubrännerie idkas eller af Byamännen: ej heller fins under denna By något fiskevatten; Muhlbetet är det enda Byamännen til nödtorftig föda för boskapen äga.”

 

Källor:

Avvittringskartor. Umeå stads ägor (1783), Ön och Teg byars samfällta skog (1783), Innertafleå by (1783), Anumark by (1787).

Fahlgren, K. (red.). 1970. Umeå sockens historia.

 

 Föregående länk i tidssviten * Nästa länk i tidssviten


[Hem] [Friluftskarta] [Stugor] [Historia] [Framtid] [Nätverket] [Arkiv] [Gästbok]