Teckenförklaring

Tavlesjön var Nydalasjöns namn fram till 1980-talet.

STUGIDYLLEN NYDALA

I början av 1900-talet började umebor bygga små sommarstugor vid Nydalasjön. Den pittoreska bebyggelse som nu växte upp är delvis bevarad.

Fritiden uppkommer

År 1918 kom en lag om 48 timmars arbetsvecka. Fritiden blev längre. 1938 tillkom rätt till två veckors semester. Frisksportarrörelsen var stark: fritiden skulle gärna tillbringas ute i naturen.

Sommarhus var något som tidigare varit förbehållet överklassen. Nu skaffade många svenskar små sommarstugor där de kunde leva ett fritt och enkelt liv på sin lediga tid.

Vid Nydalasjön byggdes den första stugan 1919, på den nordöstra sidan. Under de närmaste åren tillkom flera stugor inom samma område. I slutet av 1920-talet började man bygga stugor även vid sjöns södra del och vidare norrut. Vid slutet av 1930-talet fanns ett 20-tal stugor vid Nydalasjön.

Stugor av enkla material

De som byggde stugorna var i stor utsträckning  militärer, lägre tjänstemän och arbetare från Umeå stad. Materialet var enkelt, t.ex. lådvirke eller utskottsbräder från Öbacka såg. Masonit blev senare en populär fasadbeklädnad.

Materialet transporterades till sjön på kustlandsvägen och flottades sedan över sjön, eller forslades med häst under vintern.

1950 byggdes Olle Fiskares väg väster om sjön, vilket ledde till att fler stugor byggdes där. Som mest fanns 140 stugor vid sjön.

Jordbruket vid Nydala

Samtidigt som sommarstugebebyggelsen växte upp vid Nydalasjön fortsatte bönderna att bruka den mark som Stromberg odlat upp norr om Nydalasjön. Hela området mellan sjön och nuvarande E4 var ett jordbrukslandskap med åkrar och lador.

Jordbrukarna kom närmare allfarvägen i och med att kustlandsvägen 1943 fick en ny sträckning mellan Umeå och Sävar. Den nya vägen, kallad riks 13, gick norr om sjön längs nuvarande Uttervägen och Älgvägen och därefter E4 mot nordost.

Källor:

Ekonomiska kartor från 1950-talet.

Lassila, M. 1972. Vägarna inom Västerbottens län.

Sondell, E. 1987. Nydala fritidsområde. C-uppsats i kulturgeografi, Umeå univ.