Teckenförklaring

Tavlesjön var Nydalasjöns namn fram till 1980-talet.

NYDALASJÖN SOM VATTENTÄKT

Fram till 1890-talet tog umeborna sitt vatten ur brunnar. Vattenkvaliteten blev dock allt sämre och 1897 beslutade stadsfullmäktige att ta vatten från Nydalasjön.

Ledning till Hamrinsberget

Vattnet hade länge varit en källa till bekymmer i Umeå stad. År 1895 varnades allmänheten för att dricka brunnsvattnet. Vattenförsörjningen var dessutom bristfällig för brandförsvarets behov. Men stadens styresmän var inte särskilt villiga att satsa på dyra investeringar.

Flera olika förslag diskuterades, däribland Tavlesjön (Nydalasjön), som till slut godkändes. Under 1898 anlades ett sandfilterverk invid sjöns västra strand, och på Hamrinsberget byggdes en reservoar om 750 kubikmeter. Dit fick vattnet rinna av egen kraft.

År 1898 köpte Umeå stads vattenledningskommitté också mark på östra sidan om sjön för att anlägga ett stort dike som skulle leda mer ytvatten till sjön (den naturliga avrinningen öster om Nydalasjön sker till Tavleån). Detta projekt verkar aldrig ha genomförts.

Vattenkvalitén i Nydalasjön försämrades, och 1909 menade hälsovårdsnämnden att det var oanvändbart som dricksvatten på grund av ”dess tydliga torvsmak m.m.” Dessutom växte befolkningen och Nydalasjön förslog inte längre. Efter nya, hårda diskussioner föll valet på en grundvattenbrunn vid Piparbölesjön 1913.

Spåren finns kvar

Nydalasjön förlorade sin roll som vattentäkt, men dammvallen finns fortfarande kvar, liksom filterstugan, där de som skötte filtren höll till. Söder om den ombyggda filterstugan anas resterna av de filterbassänger som fylldes igen först på 1950-talet. En spikrak stig går därifrån längs den gamla vattenledningens sträckning västerut till Kolbäcksvägen.

Källor:

Ekonomiska kartan 20K7e (1959).

Handlingar i Lantmäteriets arkiv i Umeå: 24-UMJ-avs627, -avs645, -avs924.

Olofsson, S. I. 1972. Umeå stads historia 1888–1972.

Westfal, S. 1995. "Vandring vid vallen”. Västerbottens-Kuriren 3 mars 1995.